Imorgon är det måndag, och det gäller nya tag. Har varit borta från träningen nu i flera dagar, har iofs haft två 10-timmars pass på jobbet så har ju hållt igång lite endå, åtminstone igår! Men imorgon sätter jag igång igen, och kör nog måndag-fredag, sedan är det jobb på lördag igen så då får man ju svettas då också. Sedan får vi se hur det blir på söndan, antagligen vilodag, men man vet aldrig!

nä, orkar skriva här, nu ska jag fortsätta glo på tv och försöka få tag på filmsällskap! adjö!

Haft en bra dag & fint väder. Blev väckt vid tio av att evelina ringde och sa att hon stod utanför, så då var det bara att kliva upp trots sisådär 4½ timmes sömn. jag duschade av mig sedan for vi ut till evelina för att sola, dock försvann solen ganska fort så vi tog en långpromenad istället, var fruktanvärt jobbigt i den kvava värmen (kan man säga så?) efter det tog vi igen oss med några glas vatten innan Olle kom och plockade upp oss för att ta en tur i ån med trampbåt, var faktiskt roligt men jobbigare än man tror, eller så berodde det på matbrist, vattenbrist och värme. Efter trampandet begav vi oss till Jacks bar efter många om och men, det slutade iaf med att vi åt en riktigt god middag, Som snälla Evelina bjöd mig på och en kall öl till. Kunde inte må bättre då. Oxfilé, potatissallad, rostade grönsaker och pepparsås, var verkligen grymt gott, så det rekomenderar jag starkt! Efter det var vi alla svintrötta så olle och evelina drog sig till sina hemtrakter och jag hoppade av hos anna där det blev lite tv och sedan en film men jag somnade och dom bytte till scream 4, skräck hörde jag och vaknade på stört. Riktigt löjlig var den och vi drog hem efter inte ens halva!

Nu sitter jag och kikar på Sarahs Nyckel, åh vad hemsk den är, var tvungen att ta en paus nu t.om. Men den är bra så nu måste jag fortsätta!

ha det fint!

3 OKTOBER

då ska jag ha nått mitt mål. då ska jag väga alldeles precis lagom, och jag måste banne mig klara det här. Vi börjar med 1 kilo minus till på måndag. Små steg.. små steg!

Detta visade sig vara jag...

Analytisk

 

Du samlar på kunskap och förhåller dig till livet som om det vore en vetenskap. Det är inte lätt att fresta dig med till exempel en viktminskningskur.

Så går du lättast ner i vikt: Sätt dig in i ämnet. Läs artiklar och böcker om viktminskning, näringslära, fettförbränning och så vidare. Kunskap om hur och varför man går ner i vikt kommer att vara till hjälp för dig.

Studera flera olika träningsprogram och kostplaner och plocka ut de bästa inslagen. Prova en personlig dietist eller tränare. Deras kunskaper kommer att motivera dig. Skriv ner dina framsteg. Ge dig själv utmaningar. Leta till exempel upp metoder som låter dig äta din favoriträtt och ändå gå ner i vikt. Men se till att komma igång. Bli inte så uppslukad av ämnet att du glömmer bort din ursprungliga avsikt.

 

 

 

 

Det där med att läsa om det stämmer verkligen, men tanke på att jag nästna varje dag sitter och googlar och söker efter artiklar och tips, även fast jag vet att jag nästan läst allt känns det som!

skulle jag ta tillbaka det som är förlorat. det gör så ont i hjärtat att se. Att stå maktlös bredvid, inte kunna göra någonting. Om jag bara kunde skulle jag göra allt bra igen. Men vad kan man göra när någons hjärta brister och någon försvinner, när tårarna aldrig tar slut och man inte vet vilken väg man ska ta. Jag önskar jag visste, att jag kunde ta din hand och leda dig rätt. Ge dig en varm och trygg kram som får dig att må bättre om så bara för en sekund, men jag förstår att det inte är så enkelt. Men jag tänker finnas här och göra allt jag kan! För det är du värd, om inte mycket mer..

Igår stod det jobb på schemat, var dock ganska lite med folk så gick ganska segt, men vi roade oss på olika sätt så det gick bra. Idag vaknade jag vid tolv av att evelina ringde men jag var så sjukt trött ås jag somnade om och vaknade vid två och har suttit i sängen och kollat serier och klipp tills nu, då jag kände att magen kurrade så nu kokar jag ägg som jag sk äta innan jag ska hoppa in i duschen.
Sedan ska jag vara md Evelina och kanske Liza innan jag ska jobba igen klockan 23. Känner dock att jag har en aning ont i ryggen och är sjukt trött, men det är bara att bita ihop!

Imorgon är äntligen dags för lite träning! Det ser jag fram emot efter två dagar borta från gymmet! Har ju dockfått svettas på jobbet då istället!

Men nu ska jag spendera lite tid på mer serie och läsa lite bloggar innan mina ägg är färdiga och Evelina är på plats i stan!

Gjorde precis ett test på IFORMs hemsida. Blev nästan lite chockad över hur vissa saker verkligen stämde!
Här är resultatet:

Trekkern - oberoende och disciplinerad

Teknik skrämmer inte en trekker - hela tiden hårt och monotont arbete.

Dessutom är du oberoende och ställer höga krav på dig själv.

Personlighet: Du är pålitlig och insiktsfull. Logisk och detaljorienterad som du är, trivs du bäst i en välstrukturerad arbetsmiljö där du alltid utför dina arbetsuppgifter med största omsorg.

Fitness: Trekkern föredrar den frihet det innebär att träna ensam
framför lagsportens sociala sida. Du har stor självdisciplin och kräver många timmars träning av dig själv. För att komma i god form ska du göra långa cykelturer, helst i uppförslut. Om du ska styrketräna krävs fasta program inom t ex bodybuilding så att du hela tiden kan följa din utveckling, dina framsteg och resultat. Vad angår smidighet trivs du bäst med övningar hemma på golvet.

Peak: Trekkern är en verklig nattuggla och har därför också sin energihöjdpunkt sent på kvällen. Du kan lika gärna strunta i att försöka komma upp på morgonen för att löpträna. Försök i stället planera in dina träningspass på kvällen när det inte är smockfullt på gymmet.

Träningsmöjligheter
KONDITION: Karate, landsvägscykling, långdistanslöpning, simning
STYRKA: Viktträning i gym eller hemma
SMIDIGHET: Stretchövningar, yoga, pilates - kan göras hemma

Idag sa min pappa till mig att jag hade kommit långt.
Jag mamma & pappa satt och fikade på Waynes och jag tog en scones med cream cheese och marmelad eftersom jag sällan är sugen på vanligt fikabröd, jag fick i mig halva! Knappt det! Det tog verkligen stop! Och då hade jag under dagen bara fått i mig två hårdbrödmackor med skinka och en halv rågbröd till frukost innan tio någon gång! I vanliga fall slänger jag i mig allt jag får tag i.. haha! Men nu är det annat!

Fast lär ju förhoppningsvis få i mig mer nu när jag ska med Liza och äta på bite line tågstation, sallad och pizzabuffé! Det bästa är ju när man tar en pizzaslice och massa sallad och massa sås såklart! Sallad gör att det känns så mycket fräschare och därmed godare! MUMS!
Känner dock att jag kanske vill gå och träna imorgon endå, när jag unnar mig såhär tidigt, men vi får se hur kroppen mår, idag har jag varit helt trött och slut både i kropp och knopp, och muslerna sa verkligen ifrån när jag var på ego med mamma imorse. Så jag får se vad kroppensäger imorgon, annars får jag väl åtminstone ta en promenad ute!

Men nu ska jag dra på mig långklänningen, kissa och sen börja vandra mot liza, så det inte blir hur sen middag som helst!

Kom just hem från ett jättedåligt träningspass på ego, känns som om jag bara gick dit och svettades lite av att bara kolla på maskinerna. Men ja kämpade på så gott jag kunde, men känner verkligen att jag tröttat ut musklerna rätt bra dom här två dagarna, så nu ska jag avstå träningen imorgon och på lördag och istället slita lite extra på jobbet, så blir ju även det som ett träningspass!

Det här med träningen får mig verkligen att ändra min kost, jag äter så mycket bättre när jag tränar utan att ens behöva anstränga mig. Hade både godis, tacochips och mina nya favoriter cheese crunchers (heter de så?) hemma men allt åkte i soporna igår, känner verkligen inget sug för det alls.
Min största matkälla är ÄGG, jag lever typ på ägg, inte helt såklart, oftast hårdbröd och ägg, men idag ska jag nog snika lite riktig mat hos mor och far, även om ägg är en stooor favorit!

men nu ska jag vila lite innan jag ska göra mig i ordning för en runda på stan med moder och fader. Ska nämligen införskaffa ett måttband, så jag kan mäta min NERGÅNG! ;D Litar inte riktigt på vågen i början när jag tränar, eftersom muskler väger mer än fett, även om jag inte får massa muskler på en gång. Eller jag har faktiskt ingen aning, men det är ju hur jag ser ut som jag vill ändra bra (bland annat) så måtten säger mer än vågen!

i rätt riktning.

Träning får en verkligen att må bättre. Okej, nu harj ag bara tränat två dagar, men efter att jag varit iväg och presterat mitt bästa, så mår jag mycket bättre. Eller så är det bara det att jag är trött på att var låg och offra tårar över någonting som inte ger mig någonting. Men jag tackar träningen, det kanske gör att jag inte ger upp den lika lätt som förr!

Nu ligger/sitter jag i sängen nyduschad, endast invirad i en handduk, lyssnar på musik och kan faktiskt inte klag för tillfället. Idag har varit en bra dag, jag har ju som sagt först varit på norra och ätit, sedan tränat, sedan diskat, städat min lilla klädkammare, tvättat mina träningsbyxor inför morgondagens träning, röjt undan skärp, samlat mina räkningar, fått undan det mesta från mitt sovrumsgolv skurat lite av golvet i köket, satt lakan på täcke, och nu duschat. Så imorgon efter att jag tränat med mamma klockan tio ska jag äntligen dammsuga, och försöka ta tag i resten, och om jag verklgien har ork ska jag ta tag i min smink och smyckeshörna i min stora klädkammare. Är så kaos så jag har ingen aning om vad jag har där faktiskt!

Nä nu ska jag se nått avsnitt av Pretty Little Liars, sedan om jag orkar och tiden inte springer iväg ska jag se förra Harry Potter filmen, alltså inte första delen av den som går nu, utan den innan, ja, jag ligger lite efter jag! Men det ska göras! Så godnatt gott folk!

Mmm, what you say?
Mm, that you only meant well?
Well, of course you did.
Mmm, what you say?
Mm, that it's all for the best?
Ah, off course it is.
Mmm, what you say?
Mm, that it's just what we need?
And you decided this?
Mmm what you say?

No, I don't believe you 
You don't care a bit,
You Don't Care A Bit

Sov ut imorse och klev upp strax innan tolv. Ringde mamma och kolla läget, dom skulle upp på norra och fika, slängde på mig en långklänning ringde ett viktigt samtal osm lättade en stor sten från mina axlar, och hängde med. Så blev en brunch i solen innan vi åkte hem, och jag lyckades pusha mamma så hon hängde med på ett gympass, och till och med skaffade årskort! Så nu finns det ingen återvändo som hon sa det! Och det känns riktigt bra. Har världens träningsvärk i armarna från igår, så idag körde jag ben och rumpa, och så mage då, det kommer jag nog köra varje gång om jag inte har för mycekt träningsvärk vill säga. och blir förbannad om jag inte känner av benen imorgon! Har bestämt med mamam och gå imorgon vid tiotiden, och tänkte försöka med kondition, men för det första är det ju tråkigt att gå/springa på det där bandet, och sen är ju konditionen usel vilket gör det ännu tråkigare. Men man måste ju börja någonstans!

Nu sen jag kom hem har jag bara suttit här och läst lite träningsbloggar, och så har jag diskat och nu är mina ägg färdiga så nu blir det äggmiddag innan jag ska röja lite här i lägenheten, om energin ortfarande finns kvar!

Nä, nu behöver jag fylla på med lite ägg ja!

så , keep up the good work folks!

JAG GJORDE DET!
jag tog mig till EGO och körde slut på mig själv! Jag vägrade sänka vikterna sedan sist jag var där (i januari) och jag klarade det, självklart var det bra mycket jobbigare är då, men jag klarade det, och jag körde järnet! Så nu kan jag ju inte vara annat än stolt. Har aldrig svettats så mycket på gymmet som idag, och det kändes hur bra som helst! Så nu ska jag se till att fortsätta med det här. Varför ens gruva sig? Känslan efter är ju underbar, och jag ser fram emot en mördarträningsvärk imorgon! Om jag inte har det går jag nog under... eller så kör jag bara ännu hårdare imorgon!

Men nu ska jag hoppa in i duschen och sedan placera mig i soffan och börja kolla på en ny töntig serie, Pretty Little Liars, härligt! och klockan åtta är det Supersize vs super skinny! UNDERBART!

Får se om jag orkar haka på farsgubben imorgon klockan nio igen eller om jag vågar ta mig till ego själv lite senare, vilket dilemma! Men det jag vet är att jag ska dit! Har ju 6 kilo att beta av på en månad så det gäller att ligga i! För jag vet att jag kan, har gjort det förr så då ska det fan gå nu också! Nu blir det ägg och hårdbröd!

(PERSONLIGHET) JAG ÄR;
Blyg: Ja, men mitt sociala jag tar nog oftast över
Smart: Jag är nog smartare än vad många tror, har nog tagit på mig nån slags dumblondin-roll
Långsam: Nej det skulle jag nog inte påstå
Stressad: ALLTID!
Tålamådig: Inte direkt
Djup: Ja!
Öppen: Ja, nästan för öppen
Ärlig: Ja!
Positiv: Inte särskillt ofta
Rolig: Jag tycker det
Ansvarsfull: Ja säger mamma

(VÄNSKAP) JAG HAR;
Svikit en kompis: Ja, jag är rädd för det, dock aldrig med mening
Förlorat en bästa vän: JA... det gör ont
Sagt att jag älskar en kompis: Ja
Sovit med en killkompis: Ja
Sovit med en tjejkompis: Ja
Pussat en av samma kön: Ja
Slagit en kompis: Ja
En kompis som vet allt: Nej
Berättat hemligheter: Ja?

(FAVORITER) FAVORIT;
Låt just nu: veronica maggio... alla i princip!
Pryl: min telefon
Film: alltid The Notebook
Bok: har nog ingen
Lärare i skolan: ingen
Plats: i en famn
Frukt: melon?

(ÖVRIGT) JAG HAR;
Sytt: ja, men har inget tålamod
Opererat mig: nej, inte än
Cyklat omkull: Ja, är värdelös på att cykla.
Sjungit i duschen: Yes, men lagt ner det
Hoppat bungyjump: nej
Fobi för något: har jag nog, men inget jag kan komma på nu
Sett någon dö: Nej
Varit på begravning: Ja
Sagt att jag hatar någon: Ja, men har nog inte menat det helhjärtat

LIVET;
Svart eller vitt: Vitt
Rött eller blått: Blått
Skriva eller tala: Skriva... och tala
Vatten eller cola: Isvatten
Nagelbitare: Inte längre
Mobil eller ipod: Mobil
Snygg eller charmig: helst charmig.. men inte ful
Lösgodis eller choklad: Choklad
Frukt eller grönsak: båda
Film eller serie: Båda
Festa eller softa: Festa numera
Sommar eller vinter: Sommar!
Fredag eller lördag: Fredag
Ljus eller lampa: ljus
Övervikt eller undernärd: UNDERNÄRD
Kärlek eller vänskap: det är väl lika? eller både behövs för att de ska vara nå?
Bio eller hemmakväll: hemmakväll, och bio ibland

somnade tillslut imorse, av utmattning. idag känns allt tomt, men då och då känner jag en känsla av någonting annat, sorg? ensamhet? övergivenhet? besvikelse? hat?
Jag vill inte kliva upp idag, jag vill inte vakna förrän jag fått ett svar. men här sitter jag och kan inte somna om. jag känner att det finns tårar kvar som bara vill komma ut, men jag håller emot. jag orkar inte med huvudvärken och ångesten det ger. då och då får jag sånna panikkänslor så ja inte riktigt vet vad jag ska göra av mig själv, dom kommer fort över mig och försvinner på några sekunder, men dom gör mig trött och jag får en käsnla av värdelöshet efteråt. jag är så trött på det här nu, trött på att känna allt för mycket för något som just nu inte är värd en endaste sekund av mig tid... skriver jag i ren sorg, men endå? ingen jag känner skulle ha sagt någonting annat om dom visste..
Varför är det bara jag som fastnat såhär? Jag har aldrig hört någon annan må såhär. Folk verkar ha så lätt att släppa och gå vidare, även om det säkert sitter kvar i dom ett tag, men jag kan för allt i livet inte bara släppa det, även om det nu gett mig mer smärta och sorg än någonting annat. Det betyder alldeles för mycket för mig. Funnits där när jag behövt någon som mest. Lyft upp mig när jag varit på botten, även om jag sedan släptes ner igen, lyst upp när allting bara var svart, tröstat mig när allt bara känts hopplöst, fått mig att skratta när jag egentligen velat gråta, känt att jag varit en del i någonting, lyssnat när jag velat prata ut, gett mig en tröstande kram och de rätta orden när jag velat ge upp. Men allt det känns som en lögn nu, som någonting jag bara hittat på i mitt huvud! Någon jag trodde skulle finnas där för alltid, lämnade mig på botten och har aldrig kommit tillbaka.. och jag är rädd att det förblir så.
Jag kommer aldrig släppa in någon så igen. aldrig.

jag vill inte gråta mer. jag vill inte känna mig övergiven. jag vill inte sakna så det gör ont. jag vill inte vara ovetandes om vad det är jag känt så mycket för i så många år. jag vill inte att den jag hängt upp mitt liv på, ska hata mig och försvinna. jag vill inte vara med nå mer...

jag vill inte känna nå fler tårar på min kind, mitt huvud pulserar och varje gång hugger det till som ett knivhugg. det gör ont, men det gör ondare i bröstet. ändå frågar jag mig varför? vad är det som gör ont? att än en gång bli sårad, när jag egentligen borde vara så van så jag inte ens borde lägga märke till det. för det är så det känns ibland numera.. jag är så dum, så jag borde fan få stryk. kommer jag någonsin släppa? Kommer jag någonsin bli helt fri det här? jag är så orolig och rädd. vad händer nu? vad gör jag nu? jag vill inte hamna där jag var, jag tog mig ju just därifrån.

ändå hoppas jag att allt ska bli bra igen.. jag kommer aldrig sluta hoppas. även om jag ibland inget annat vill än att hoppet ska lämna mig, men jag är rädd att det inte finns i min värld..
Var ska jag börja? var ska jag starta min väg ifrån det här? känns som jag är helt sjuk i huvudet.. varför känner aldrig någon annan såhär? jag skulle kunna slita ut mitt hjärta och ge bort mig själ för att allt ska vara bra. men jag skulle aldrig få någonting tillbaka är jag rädd för..

hur man tycka så om någon som inte ens ser än längre...





jag skulle kunna leva utan den där blicken
som får mig ur balans
jag skulle sakna den där stunden som vi har
när vi till slut har blivit sams
jag kanske skulle söka upp
kontakter som jag tappat
som jag varit med
förut nånstans
jag antar det finns nån du skulle ringa
om jag inte fanns

det skulle bli för tomt om ingen fanns där
som värmde mig i natten
men jag skulle aldrig ha tålamod nog
att bli förstådd
ingen känner mig
så väl som du
jag skulle fastna i min ensamhet igen
om du lämnade mig nu

jag går under nu. jag bara känner det. det gör så ont och nu kan jag inte hålla tårarna tillbaka längre. lakanen har bytt färg från ljust till mörkt efter att tårar som fallit. men det känns lättare på något sätt att bara gråta rakt ut än att försöka hålla tillbaka och känna tankarna ännu starkare. jag har försökt allt, allt, förutom att flytta, men jag kan inte låta någonting sånt här få mig att  lämna, springa, gömma mig. så jag vet inte vad jag ska göra. och jag ser inget slut på det här. ska det vara såhär resten av mitt liv nu? har jag fastnad så hårt så det verkligen blivit en del av mig? en del som aldrig kommer försvinna? varför slutar aldrig tårarna rinna? dom har runnit av exakt samma anledning nu i flera år.. det måste väl säga någonting? tydligen ingenting som betyder någonting iaf. det gör så ont i mig så jag tror snart går jag sönder. snart ligger jag här och vägrar kliva upp, då allt känns meningslöst och jävligt.
hur kan det bara bli värre hela tiden, ju mer tid som går? tiden läker all sår? mina verkar rivas upp och hällas salt i..


vad var jag? frågan dyker upp då och då. vadfan var jag?

hemkommen från några dagar i en stuga på tranviken, havet och stranden utanför dörren har kännts fint och välbehövt, men nu är jag tillbaka till verkligheten, och samma gamla känslor kommer fram så fort man klivit ur bilen.




Känner klumpen i bröstet göra ont, det bränner under mina ögonlock, men jag kämpar för att hålla emot. det har gått över en månad. EN HEL MÅNAD.. jag biter ihop, försöker hålla mig från att agera som jag brukar vid sånt här. Istället bankar jag mig själv i huvudet i hopp om att tankarna ska försvinna.. men dom gör aldrig det.
Jag vill bara växla några ord.. veta hur det är, hur det ligger till. Jag borde kanske förstå, men jag vill inte, jag vågar inte... jag fortsätter bara hoppas och bli besviken. det får nog vara så just nu, och jag får skylla mig själv

Gatufesten är över, och jag känner mig faktiskt lite lättad. Även om jag haft väldigt roligt, så var det grymt skönt att inte vakna full/bakis.

Sov ut ordentligt idag, även fast jag hade tänkt ta tag i massa nögvändiga saker. När jag vaknat gjorde jag mig i ordning och sedan klockan tre hade jag tid hos en dietist så det vara bara att promenera dit. Hon sa att jag hade bra koll på vad jag borde äta, men att det som jag självklart vet är att jag inte äter regelbundet utan senaste tiden har det blivit två eller vissa dagar bara ett mål mat, vilket självklart gör mig trött och när jag väl är hungrig är jag hungrig efter fett. Jag har ju iaf inget sockerberoende jag behöver ta tag i eftersom socker, eller ja godis, kakor och dricka inte är någonting jag slänger i mig särskillt ofta. Min last är mig mat, och komiskt nog så tycker jag ju om allt vi kom fram till att jag ska äta. Och äter jag reglerbundet tappar jag inom nån vecka eller några det konstanta suget efter snabbmat, som endå bara får ont i magen och mår dåligt av. Så nu har jag varit ner och köpt frukost till imorgon, keso och skinka! För sedan åker jag med familjen ut till alnö där dom hyrt stuga, och stannar till fredag, så då vet jag ju att jag kommer få äta regelbundet, så det känns som en jättebra start! Och att komma upp på morgonen och ta sig ett dopp i poolen med bror.

Ska tillbaka till dietisten igen om ungefär en månad och väga mig igen, och se hur det har gått. Det känns jätteskönt, får man som lite press på sig, man vill ju inte komma tillbaka och så har ingenting förändrats. Vart dock lite stolt när jag ställde mig på vågen och insåg att jag lyckats gå ner ungefär 6 kilo , och då har jag ju inte ansträngt mig alls. Men insåg även under tiden vi pratade om mina matvanor vad saker och ting förändrats, utan att jag ens tänkt på det. Jag äter väldigt sällan chips, vilket jag tröck i mig säkert fem dagar i veckan förut, jag dricker sällan dricka då jag oftast är sugen på bubbelvatten, inge godis eftersom jag mår dåligt av allt socker, kakor och bakelser är inte heller någonting jag skulle få för mig att stoppa i mig, när jag äter ute blir det oftast sallad, och sweet chilipasta på olearys då, men jämfört med de dagliga besöken på pizzerian eller donken känner jag en stooor förändring, och det är någonting som bara hänt utan speciellt mycket tanke. Självklart syndrar jag allt för mycket fortfarande, borde (minst) halvera mina skräpmatsdagar, men jag är en bit på vägen!

som hon sa, lite jävlar annamma så ska jag klara det här! det är låååångt kvar, men om några månader ska jag nog nått mitt mål om jag verkligen kör stenhårt. Vill tappa åtminstone 6 kilo till nästa besök så nu jävlar!!

och fräscha till sig inför kvällens bravader, vad dom nu är kan tänkas bli! Har legat som fastvuxen i sängen idag, inte alls en av mina bättre dagar, men nu har jag snart fått i mig två breezer och en macka, så nu är man snart på gång igen!

Igår fick jag en välbehövd kram, och det gjorde mig glad, och det räckte så. Så nu hoppas jag att det hela går lika smidigt som det gjort tidigare i veckan. Jag är nästan lycklig. Att nå så litet kan betyda så mycket.
Nä, byta trosor och duscha var det planen. SES I DIMMAN!

Nyduschad och fräsh och snart på väg ner till stan för att strosa lite med evelina och köpa lite nödvändgheter, som mascara och skithuspapper!

Men se där, nu ringde fröken fräken och är på väg hit, så nu ska jag göra ett ryck!

take care HEJ!

Åh, vad jag ser fram emot den kommande veckan, och då är det självklart att jag ska känna att min hals redan nu är påväg att gå käpp rätt åt helvete. Började igår, eller om det var i förrgår, men idag har det till och från gjort ont i den, på en konstigt sätt. Jag blir förvånad om jag har rösten kvar efter veckans bravader!
Men åh vad jag längtar, jag vill ta en öl eller tusen i ett tält, jag vill springa runt i folkmassor utan att veta var jag ska, jag vill sätta mig i en livsfarlig karusell och bara känna hur hjärtat pumpar extra hårt. ÅÅÅH! jag vill va full och galen! haha, nä jag vill bara ha en riktigt lyckad gatufest för första gången på flera år. Och ingenting kan stoppa mig från det.. förutom att jag får se en sak. Och det kommer antingen göra mig jätteledsen eller riktigt förbannad, och då jävlar har jag inga gränser, då blir det all in! Men nu ska man inte oroa sig för sånt som ännu inte hänt och förhoppningsvis inte kommer att hända! Åh, jag vill ha onsdag nu!!! Men vi får se om jag börjar tjyvstarta redan imorgon, om Simon hör av sig och ska glida ner i ett tält.

LADDA LADDA LADDA

Jag ligger vaken och tänker på förr, känner saknaden bränner i bröstet och tårarna trycker på. Jag tänker på allt vi gjorde tillsammans, hur allt var, hur jag kände, hur jag mådde, vad jag gjorde, vad du gjorde. Allt vi gick igenom och var vi är nu. Det är längesedan nu, men jag kan fortfarande inte förstå. Och jag är rädd att jag aldrig kommer göra det. Jag skulle kunna göra nästan vad som helst för att få slippa känna så som jag gör just nu. Jag saknar någon som kanske inte ens finns. Det är hemskt och det gör ont i mig. Jag önskar jag bara kunde vända ryggen till och släppa allt. Jag har försökt, det är omöjligt... Men jag hoppas, en vackerdag att det löser sig, på vilket sätt som helst.. Bara det blir bra

har jag fått smaka på så in i helvetes mycket den senaste tiden. ja, skyll mig själv hit och dit. Men det är inte rättvist.. jag älskar att gå ut och roa mig, det är nog bland det bästa jag vet, men det spelar ingen roll om jag går all in, eller bara tar något glas, jag mår alltid dåligt. som idag.. jag har legat i sängen hela dagen, och typ hela kvällen.. Jag börjar jobba 23.00. Då vaknade jag även till liv, äntligen!

Igår körde vi järnet, riktigt roligt hade vi. Jag skulle ta det lugnt, hah, när ska jag lära mig, det finns inget lugn i mig. Jag är stormen själv. Eller oftast. Senaste tiden har jag fått höra från många olika håll att, det finns inge stop i mig. Och det är nog sant det! Jag är värst, jag ska alltid vara värst. Men då få jag sota för det nästa dag också, men det hindrar mig inte, jag kan lika gärna köra lika hårt igen nästa dag, om inte ännu hårdare. Jag bara får inte missa någonting! Nej helvete eller! Det vore ju katastrof!!!! Världen skulle gå under! Just på grund av det är det jobbigt att jag varken kan klona mig själv, eller har en massa pengar. Jag kan inte vara överallt. Jag har inte råd att alltid betala in mig överallt. Detta brukar ge mig lite panik ibland, och jag skrattar åt mig själv när jag tänker på det. När ska jag växa upp och inse på riktigt, att det finns mycket viktigare saker att lägga energi på.. än att oroa sig för att välja fel ställe. För att missa någonting. haha, jag är rolig jag. och nu kan jag inte hålla mig för vad jag skrivit här, bara en massa tok, som vanligt. ni borde vara van kan jag tycka.

Imorgon ska jag iaf må som jag förtjänar, riktigt jävla bra! Förhoppningsvis vill någon äta på bite line med mig också, då kommer jag känna mig som ... vem vette fan! Jag kommer må bäst då! Hoppas ni andra är sjukt bakis, så som jag var idag, då kommer jag vara nöjd. Skadeglädje är en stor favorit. GODNATT!

Nu har jag haft ont i magen i fleeera dagar, inge jätteont men konstant en svidande smärta. Och det ger aldrig med sig, och jag vet inte vad det är. Men väldigt irriterande och störande är det, och det blir värre när jag äter. Men som jag säkert nämnt 1000 ggr förut, jag börjar bli van, men samtidigt väldigt väldigt less på det. Orkar inte åka och kolla vad det är heller om det inte blir värre förståss. Men man får ju ingen hjälp om man åker och och ber om det heller. Dom klämmer lite och säger att det går över eller så får jag nå tuggtabletter som smakar skit som inte ens hjälper. Så jag antar det bara är att härda.
men nu ska jag springa ut för pappsen kommer och vi ska åka och storhandla. äntligen ska jag fylla mitt kylskåp igen! hej hopp