elinmarilynsvedin

hemkommen från några dagar i en stuga på tranviken, havet och stranden utanför dörren har kännts fint och välbehövt, men nu är jag tillbaka till verkligheten, och samma gamla känslor kommer fram så fort man klivit ur bilen.




Känner klumpen i bröstet göra ont, det bränner under mina ögonlock, men jag kämpar för att hålla emot. det har gått över en månad. EN HEL MÅNAD.. jag biter ihop, försöker hålla mig från att agera som jag brukar vid sånt här. Istället bankar jag mig själv i huvudet i hopp om att tankarna ska försvinna.. men dom gör aldrig det.
Jag vill bara växla några ord.. veta hur det är, hur det ligger till. Jag borde kanske förstå, men jag vill inte, jag vågar inte... jag fortsätter bara hoppas och bli besviken. det får nog vara så just nu, och jag får skylla mig själv