början på nått stort
Gatufesten är över, och jag känner mig faktiskt lite lättad. Även om jag haft väldigt roligt, så var det grymt skönt att inte vakna full/bakis.
Sov ut ordentligt idag, även fast jag hade tänkt ta tag i massa nögvändiga saker. När jag vaknat gjorde jag mig i ordning och sedan klockan tre hade jag tid hos en dietist så det vara bara att promenera dit. Hon sa att jag hade bra koll på vad jag borde äta, men att det som jag självklart vet är att jag inte äter regelbundet utan senaste tiden har det blivit två eller vissa dagar bara ett mål mat, vilket självklart gör mig trött och när jag väl är hungrig är jag hungrig efter fett. Jag har ju iaf inget sockerberoende jag behöver ta tag i eftersom socker, eller ja godis, kakor och dricka inte är någonting jag slänger i mig särskillt ofta. Min last är mig mat, och komiskt nog så tycker jag ju om allt vi kom fram till att jag ska äta. Och äter jag reglerbundet tappar jag inom nån vecka eller några det konstanta suget efter snabbmat, som endå bara får ont i magen och mår dåligt av. Så nu har jag varit ner och köpt frukost till imorgon, keso och skinka! För sedan åker jag med familjen ut till alnö där dom hyrt stuga, och stannar till fredag, så då vet jag ju att jag kommer få äta regelbundet, så det känns som en jättebra start! Och att komma upp på morgonen och ta sig ett dopp i poolen med bror.
Ska tillbaka till dietisten igen om ungefär en månad och väga mig igen, och se hur det har gått. Det känns jätteskönt, får man som lite press på sig, man vill ju inte komma tillbaka och så har ingenting förändrats. Vart dock lite stolt när jag ställde mig på vågen och insåg att jag lyckats gå ner ungefär 6 kilo , och då har jag ju inte ansträngt mig alls. Men insåg även under tiden vi pratade om mina matvanor vad saker och ting förändrats, utan att jag ens tänkt på det. Jag äter väldigt sällan chips, vilket jag tröck i mig säkert fem dagar i veckan förut, jag dricker sällan dricka då jag oftast är sugen på bubbelvatten, inge godis eftersom jag mår dåligt av allt socker, kakor och bakelser är inte heller någonting jag skulle få för mig att stoppa i mig, när jag äter ute blir det oftast sallad, och sweet chilipasta på olearys då, men jämfört med de dagliga besöken på pizzerian eller donken känner jag en stooor förändring, och det är någonting som bara hänt utan speciellt mycket tanke. Självklart syndrar jag allt för mycket fortfarande, borde (minst) halvera mina skräpmatsdagar, men jag är en bit på vägen!
som hon sa, lite jävlar annamma så ska jag klara det här! det är låååångt kvar, men om några månader ska jag nog nått mitt mål om jag verkligen kör stenhårt. Vill tappa åtminstone 6 kilo till nästa besök så nu jävlar!!
Sov ut ordentligt idag, även fast jag hade tänkt ta tag i massa nögvändiga saker. När jag vaknat gjorde jag mig i ordning och sedan klockan tre hade jag tid hos en dietist så det vara bara att promenera dit. Hon sa att jag hade bra koll på vad jag borde äta, men att det som jag självklart vet är att jag inte äter regelbundet utan senaste tiden har det blivit två eller vissa dagar bara ett mål mat, vilket självklart gör mig trött och när jag väl är hungrig är jag hungrig efter fett. Jag har ju iaf inget sockerberoende jag behöver ta tag i eftersom socker, eller ja godis, kakor och dricka inte är någonting jag slänger i mig särskillt ofta. Min last är mig mat, och komiskt nog så tycker jag ju om allt vi kom fram till att jag ska äta. Och äter jag reglerbundet tappar jag inom nån vecka eller några det konstanta suget efter snabbmat, som endå bara får ont i magen och mår dåligt av. Så nu har jag varit ner och köpt frukost till imorgon, keso och skinka! För sedan åker jag med familjen ut till alnö där dom hyrt stuga, och stannar till fredag, så då vet jag ju att jag kommer få äta regelbundet, så det känns som en jättebra start! Och att komma upp på morgonen och ta sig ett dopp i poolen med bror.
Ska tillbaka till dietisten igen om ungefär en månad och väga mig igen, och se hur det har gått. Det känns jätteskönt, får man som lite press på sig, man vill ju inte komma tillbaka och så har ingenting förändrats. Vart dock lite stolt när jag ställde mig på vågen och insåg att jag lyckats gå ner ungefär 6 kilo , och då har jag ju inte ansträngt mig alls. Men insåg även under tiden vi pratade om mina matvanor vad saker och ting förändrats, utan att jag ens tänkt på det. Jag äter väldigt sällan chips, vilket jag tröck i mig säkert fem dagar i veckan förut, jag dricker sällan dricka då jag oftast är sugen på bubbelvatten, inge godis eftersom jag mår dåligt av allt socker, kakor och bakelser är inte heller någonting jag skulle få för mig att stoppa i mig, när jag äter ute blir det oftast sallad, och sweet chilipasta på olearys då, men jämfört med de dagliga besöken på pizzerian eller donken känner jag en stooor förändring, och det är någonting som bara hänt utan speciellt mycket tanke. Självklart syndrar jag allt för mycket fortfarande, borde (minst) halvera mina skräpmatsdagar, men jag är en bit på vägen!
som hon sa, lite jävlar annamma så ska jag klara det här! det är låååångt kvar, men om några månader ska jag nog nått mitt mål om jag verkligen kör stenhårt. Vill tappa åtminstone 6 kilo till nästa besök så nu jävlar!!
Kommentarer
Trackback
