elinmarilynsvedin

Jag ligger vaken och tänker på förr, känner saknaden bränner i bröstet och tårarna trycker på. Jag tänker på allt vi gjorde tillsammans, hur allt var, hur jag kände, hur jag mådde, vad jag gjorde, vad du gjorde. Allt vi gick igenom och var vi är nu. Det är längesedan nu, men jag kan fortfarande inte förstå. Och jag är rädd att jag aldrig kommer göra det. Jag skulle kunna göra nästan vad som helst för att få slippa känna så som jag gör just nu. Jag saknar någon som kanske inte ens finns. Det är hemskt och det gör ont i mig. Jag önskar jag bara kunde vända ryggen till och släppa allt. Jag har försökt, det är omöjligt... Men jag hoppas, en vackerdag att det löser sig, på vilket sätt som helst.. Bara det blir bra