Believe me, i don't want to go..
Varför kan man aldrig sluta hoppas? Även fast man vet till 99% att det aldrig kommer att hända.. Endå fortsätter man plåga sig själv genom att hoppas in i det sista. Tills man får det svart på vitt fast man hela tiden vetat att det är precis så det är.
Det är just det jag gör, hoppas på någonting som aldrig kommer hända. Hoppas på någonting jag inte ens vet om det är värt det. Hoppas på någonting jag inte vet vad det är, någonting som antagligen inte finns. Hoppas på någonting jag byggt upp i mitt huvud som egentligen är någonting helt annat.
Ja, man är bra konstig. Här sitter jag och konstaterar att jag hoppas på någonting som inte finns istället för att bara sluta hoppas helt enkelt.
Bra jävla efterbliven, jo tack. Och med det sagt tar jag en powernap och hoppas (ja, igen) att jag lämnar hoppet där borta i drömmarnas land och kan återgå till att leva mitt liv som jag borde istället! ADJÖ
