elinmarilynsvedin

Sitter och lyssnar igenom Melissa Horns nya album. Jag kan inte låta bli att älska henne. Ibland kan jag tro att hennes texter handlar om mig och mitt liv. Men för en gångs skull kan jag lyssna och känna att det inte är nutid, det är dåtid.

Jag har senaste dagarna tänkt på vad långt jag kommit. I mig själv. För första gången på länge ser jag toppen. Den är ljus och den är glad. Endå vet jag ingenting. Framtiden är oklar men jag bara ler. Jag har påbörjat en utbildning jag inte alls är 100 på men vill ge en chans och än så länge känns det jättebra, om drygt en månad påbörjar jag en till, den är jag dock helt säker på. till hundra. och jätteglad att jag har möjlighet att gå. jag har börjat tänka och se saker på andra sätt. kanske faktiskt insett hur saker och ting varit och det känns hur bra som helst. möjligtvis en aning sorgligt, men inte på samma sätt som förr. sorgligt på ett sätt som går att hantera, bearbeta och gå vidare från. så nu tar jag nya tag, och blickar frammåt. njuter av allt man faktiskt ska njuta av och inte bara se det som tynger mig. så nu kör jag, allt in! ...skämt och sido, men fan vad bra allt ska bli!