It's too late to cry, too broken to move on.
det här tar nog sakta död på mig. jag känner att jag blir så pass upprörd så små delar av mig sakta dör inom mig. och det värsta va allt är att du mycket väl vet att det här är det värsta man kan göra mot mig, ändå bryr du dig inte. skiter i det fullständigt. du skiter i det helt och hållet, låtsas som ingenting. som om all tid och alla år bara varit en lek. någonting så obetydelsefullt så det bara är till att släppa och skita i.
du vet fortfarande hur du ska göra för att få mig att bryta ihop. hur all mi energi ska sugas ur mig tills jag knappt orkar andas längre. hur kan man tycka så fruktansvärt mycket om någon som gör så?
Vet jag att det egentligen inte är du? Eller har jag bara en bild av hur jag vill att du ska vara och tror att du faktiskt har den sidan hos dig på riktigt. Varför plågar jag mig själv tills jag nästan når bristningsgränsen, tar igen mig någon minut och fortsätter likadant.. fortfarande.
som om jag sålt mitt hjärta och min själ till djävulen.
jag vill bara komma bort från allt det här.
innan det brister totalt.
du vet fortfarande hur du ska göra för att få mig att bryta ihop. hur all mi energi ska sugas ur mig tills jag knappt orkar andas längre. hur kan man tycka så fruktansvärt mycket om någon som gör så?
Vet jag att det egentligen inte är du? Eller har jag bara en bild av hur jag vill att du ska vara och tror att du faktiskt har den sidan hos dig på riktigt. Varför plågar jag mig själv tills jag nästan når bristningsgränsen, tar igen mig någon minut och fortsätter likadant.. fortfarande.
som om jag sålt mitt hjärta och min själ till djävulen.
jag vill bara komma bort från allt det här.
innan det brister totalt.
Kommentarer
Trackback
