here i go scream my lungs out and try to get to you

Hur kan någonting så älskvärt gå till någonting så annorlunda och tomt?
Eller har det bara alltid varit så, bara att jag ser det på helt olika sätt beroende på hur läget och relationen varit?
Många tankar och känslor som snurrar runt inom mig nu för tiden. Och hopp. det där hoppet som aldrig lämnar mig. och drömmar. Drömmar om någonting som säkert aldrig någonsin kommer bli mer än bara drömmar.

Jag vill visa dig mitt nya jag, och lära känna ditt. men bara om jag fortfarande känner igen dig. om jag fortfarande får samma känsla eller bara allt inte är försvunnet. så som det känns idag. helt borta. som om du öppnat upp dig och släppt ut nästan allt som var du, och fyllt dig med dåliga saker. saker som tynger dig, och gör dig till någon helt annan än den du är.
Eller så är det bara ett sätt att avvisa mig. Men som jag alltid sagt till dig, var ärlig.
Men ingenting jag säger spelar längre någon roll.

Det är så otroligt svårt för mig att förstå hur man kan vara så olika. Hur vissa kan släppa saker på en hundradels sekund, medan andra bär på allt en lång tid efter.. antingen frivilligt eller inte.
Hur man kan visa sig så kall mot någon man spenderat så mycket tid av ens liv med, medan den andra förgäves försöker behålla det som alltid varit bra. Hur mycket det än tär på mig själv, ger jag aldrig upp, på både gott och ont. hoppas jag! För vissa dagar gör det fan i mig bara ont..

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0