elinmarilynsvedin

Har varit mycket nu på sistone. Både roligt och förjävla tråkigt..
Jag har fyllt år, det har varit påsk.
Någon har förvunnit och nu är alla i sorg.
Var på minnesstund i tisdags. För första gången. Och jag hoppas på sista. Det gör så ont i en, allt! Att en person inte längre finns. Att se alla förkrossade människor. Att inte veta var han är nu. Men du har det nog mycket bättre nu, för att tänka possitivt. Skänker iaf varje dag en tanke till dig och dina närmasta!

---

Annars börjar saker och ting komma på nytt. Dessa förbannade känslor. Okej kanske inte SÅNNA känslor, men saknad.
Alltid när det varit någonting som tyngt mig, har jag vänt mig till dig. Och även denna gång, jag kunde bara inte låta bli. Även om det var stelt, och inte alls detsamma. Men det är fortfarande du. Bara du som kan få mig att känna sådär, så jag inte kan sätta ord på det. Att bara växla några korta ord kan få mig varm. Och jag antar det var det jag behövde.
ja, nu vet jag inte mer vad jag ska säga.. får nog återkomma.

Jag kan inte prata med dig när du tittar bort
snälla ge mig två sekunder innan du ger upp
kan vi inte vara nära bara en minut 
är det nu, nu som det tar slut 
Fast du inte lyssnar vet jag att du hör ändå
jag vill hinna säga allting innan jag ska gå 
älskling, vänta får jag bara sitta bredvid dig
det var han som ville kyssa mig 

Snälla bli min igen
nej, låt det va som i en film 
snälla bli min igen 
låt mig va kvar 
ja, låt det va 

Du tar bort min hand ifrån din arm 
och flyttar bort 
ingenting jag säger spelar längre någon roll
ställer mig i hallen tills jag fattar vad som hänt
får jag ens ha kvar dig som min vän
knyter mina skor och går tillbaka in igen
sitter här på sängen tills du be mig att gå hem 
letar efter nått att säga som kan ändra allt
nått mer än det är redan sagt

Snälla bli min igen
nej, låt det va som i en film 
snälla bli min igen 
låt mig va kvar 
ja, låt det va