elinmarilynsvedin

Eller var det helt enkelt bara så att jag gav upp mig själv och du tog reda på det som fanns kvar? Eller gav jag kanske helt enkelt bort mig själv? Än en gång sitter jag här och ska strax sova, och känner att ja bara måste skriva någonting. En vink till dig, fast jag vet att inte ens läser här längre.. Endå tror jag att skriver jag ut lite känslor här kanske det hjälper endå, även fast du inte tror på dom, eller ser dom eller känner dom. Tänk att en saknad kan bli så stor så man blir blind!! Jag ser inte mycket annat nu för tiden. Hur går det då om du försvinner helt? Kommer ALLT jag ser bara vara dig. Jag börjar bli rädd. Var är du? Vad gör du? Vad tänker du? Vad känner du? Varför frågar jag? när jag vet att du endå inte läser! Ja ikväll är det mycket känslor i mig, runt mig. Ja dom är verkligen överallt ikväll..