elinmarilynsvedin

då är det iaf helhjärtat.

Kan man bygga upp ett krossat hjärta? Eller kommer det alltid kännas som om vissa bitar saknas?
För första gånger någonsin känns det så, som om att jag aldrig kommer känna såhär för någon annan.
och på ett sätt hoppas jag verkligen att det är så också. och en del av mig vet att det faktiskt är så.
det är inte ofta man känner för någonting helhjärtat, det kanske händer once in a lifetime, vad vet jag, jag är ännu ung (tyvärr) så vad vet jag om livet, kärlek och världen? Förhoppningsvis blir jag klokare efter det här. (det kan behövas, big time) och aldrig ger hela mitt hjärta igen, om det någonsin kommer bli helt, vilket jag inte hoppas, för en del kommer alltid vara din.
Så jag hoppas du tar hand om den.. tills jag lär mig klara mig utan dig. om vill säga..




klyschigt och pinsamt! och med tiden kan vi skratta åt det.. hoppas jag!