elinmarilynsvedin

Det här är smärtsamt. Mina känslor slits åt olika håll, och jag måste bita ihop för att inte göra bort mig. För att inte skrika ut precis vad jag känner, eller bara lägga mig ner och ge upp. Ibland känna det så nära, men känslan får mig att fortsätta. Ibland hoppas jag att jag aldrig mer ska tycka om, bry mig om eller ha känslor för någon fler människa här i världen. Det gör en mest bra ont. Men samtidigt vet man ju, att när allt är bra är det ju så jävla bra. En så underbar känsla. Men det känns grymt långt bort just nu. Och saknaden är så stor, och ensamheten tar över mer och mer för varje dag som går. Och nu har dethänt någonting, och jag står ensm ovetandes kvar med endast skulden med mig. Vilket ben ska man nu stå på, var ska jag vända mig nu? Åh det är så frustrerande just nu. Och jag skulle kunna göra vad som helst för att börja om från början. Så det kunde bli så bra som trodde och hoppades på. Men nu kan jag bara drömma om det och försöka hålla hoppet uppe.. Nu kan ja bara sitta här maktlös och vänta på svar, som kanske aldrig kommer. Men vad ska man göra.. Det gör ont men jag hoppas..