elinmarilynsvedin

Bestämde mig för att inte förvänta mig någonting. Men det var tydligen lättare sagt än gjort. Det är nästan som att jag sitter och väntar fast jag vet att jag bara kommer bli besviken.
Att jag aldrig lär mig.. Jag har grävt mig in för djupt antar jag, och det är förjävla svårt att ta sig ut.
Jag kan bara önska att det var annorlunda..



Äntligen hemma iaf efter jobbet. Suttit själv där i nästan två timmar och varit livrädd. Fegis som man är! Var inte jätteroligt att gå hem själv i mörkret heller. Slog säkert rekord i powerwalk!
Nu sitter jag i sängen och hoppas på att Nemo lugner ner sig snart. Lyssnar på musik och funderar på att läsa lite innan jag släcker för att sova.

Antagligen ska jag inte ha kvar Nemo heller, är rädd att jag börjar bli allergisk, och så har jag ju inte tid för stackarn. Men förhoppningsvis är någon av de jag funderar på i min närhet möjlighet att ta hand om henne så man får träffa henne ibland! Hon är ju trots allt min sötnos även om hon river och biter sönder mig så fort hon kommer nära, och trot att hon är en kanin och biter sönder sladdar, river på allt förutom klösbrädan och aldrig låter mig vara ifed när jag som mest vill. Men hon har ju sina fina stunder också!

Nä, nu ska jag inte lipa över missen, hon är ju fortfarande kvar här och klampar på min dator när jag försöker skriva, och biter på lampan och datorsladdarna! vad mer kan jag begära ;)
Nä, läsa och musik var det! och tvångskrama kissen! oja! godnatt!