elinmarilynsvedin

Vissa säger att sorgen lägger sig under mina ögon. Och nu ser till och med jag det.. Mörka gropar som får mig att se döende ut. Jag kunde nog aldrig förstå att det kunde kännas såhär. Som om en bit av en verkligen dött, man har tappat någonting, som känns omöjligt att hitta igen. Jag som kunde ha gjort allt, men på något vis glömde att göra någonting alls, det känns förjävligt rakt igenom nu..
och kan inte förstå att efter de om varit slutar det såhär, nu. när allt skulle bli bra. efter allt vi gått igenom och allt vi klarat oss genom.
jag tror du tog någonting ifrån mig när du gick ifrån mig igår....



Ska tydligen ut ikväll. En box med tre liter vin får mig förhoppningsvis att stanna inne istället för att halka ner på stan. möjligtvis, kanske. nä, vet faktiskt inte vad jag känner för. tänkte gå ut o ha trevlgit och kul, men känner inte för att försöka klämma fram fakeskratt och låtsas som att allt är som vanligt och frid och fröjd. för nu om någoin gång har verkligen himlen rasat ner för mig. jag tror jag ska sminka dit ett par glada mungipor på mig själv tills ikväll, då ser jag åtminstone något gladare ut.

ber om ursäkt för alla pinsamma deppiga inlägg, kan bara inte låta bli och någonstans måste det få komma ut, och prata är ingenting jag känner för.

nä, utgång, förfest, vin och trevliga tjejer. för en gång skull klingar det inte riktigt rätt.. men jag ska försöka...