elinmarilynsvedin

Var är jag? Vem är jag? Vad gör jag?
Där jag inte har någonting. Någon jag aldrig velat vara. För mycket.. men samtidigt för lite.


Just nu känns det som om jag lever i ett svart hål. Där jag varje dag frågar mig själv, vad lever jag för just nu? Varför kliver jag upp istället för att ligga kvar? Och jag vet inte vad jag ska svara.
Vad jag än gör just nu fylls jag av ångest. Förutom en sak.

Det värsta är att jag kan inte ta mig ut, upp, bort från det svarta hålet. Den stora svarta gropen. Och ibland känns det inte ens som om jag vill, för jag finner ingen mening. Och framförallt ingen ork. Jag känner mig alltid helt borta, som en zombi ärligt talat. Eller som om jag går på någonting.. Världen bara snurrar och det känns som om kroppen när som helst ska lägga av, som om det bara ska svartna för mig och allt bara ger upp. Jag känner mig nästan döende.
Jag känner ingenting, samtidigt som jag känner en blandning av allt, svårt för någon annan att förstå, jag vet. Men den senaste tiden har hålet blivit allt svartare, gropen allt djupare och jag orkar inte ens örsöka ta mig upp, och lägga någon som helst energi på det jag borde. Som att lösa vissa saker och ting. För jag finner ingen energi i någonting alls just nu. För jag har ingenting just nu. Varför skriver jag ens det här..
Ja, jag har haft en dålig dag idag. Men imorgon är det fredag igen, jag har en ledig helg, och jag kommer ha ångest över det här inlägget. Men förhoppnngsvis lyser solen och jag leker med som alla andra dagar.
Nä, idag är en riktigt skitdag. så jag går nu och lägger mig. och pushar mig själv, det kan bara bli bättre, det kan bara bli bättre..


och nu har jag gjort det västa jag vet, erkänt. blottat mig själv. det jag hatar mest av allt, visa mitt svaga jag. blä!
hejdå!