jag kunde aldrig tänka mig det

Det är jobbigt, otroligt jobbigt.
Jag vet inte om ja ska hata eller sakna.
Eller vänta.. vem försöker jag lura.
Klart jag saknar, jag saknar som fan.
Jag saknar så att det gör ont.
Men jag är glad ni har allt kvar.
Glad ni har det så bra.

Här sitter jag och kollat ut i regnet och tänker på allt jag förlorat.
Dvs ALLT.
vissa dagar är lättare än andra, men det känns aldrig riktigt lätt.
'och jag kan inte förstå.
men det är väl bara att ta sig igenom det, är man inte värd någonting längre, så är det bara så.
det är bara att kämpa på, hur ont det än gör. och även fast jag inte vet vad jag kämpar för.
det enda jag har kvar är känslan av saknad, sorg och ångest.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0