att nått så nära kan va så långt bort

du är så kall, så kall numera att jag ryser och ryggar tillbaka varja gång du når mina tankar, vilket är varje minut som går.
det gör ont att se dig såhär. att känna att snart är allt det vackra jag känt borta. som bortblåst, och jag vet snart inte om allt kanske bara var en fantasi, en dröm jag hoppades skulle bli sann, men som visade sig bli min undergång.
Men jag är fortfarande fast i drömmen, fantasin och .. hoppet. men det är på väg att överge mig, och det skrämmer mig.
vem är jag då?
när det jag känt och levt med så länge överger mig och kanske visar sig vara raka motsatsen. en lögn, ett svek.. någonting som brytit ner mig till någonting som inte ens kan ta hand om sig själv. som ser livet gå förbi en utan att se vad man går miste om. det ska inte vara så..

åh, jag hoppas så mycket, ja jag hoppas så mycket på att allt ska bli bra...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0