men jag är för feg
Tänkte lätta på trycket lite. Försöka få ur mig saker och ting för att inte behöva tänka på det lika mycket.
men jag är för feg.
när jag väl bestämt mig för att nu ska det tas upp, nu orkar jag inte ha mina funderingar för mig själv så vågar jag ändå aldrig. jag blir rädd, men vet egentligen inte varför. jag vet att det kommer kännas mycket bättre när det har kommit på tal. men icke. istället håller jag det inom mig, och ibland blir det bara för mycket. och det gör så ont. jag kanske borde ha kommit över det en aning, men det känns fortfarande lika jobbigt. oftast.
och jag hoppas det försvinner snart.. eller åtminstone känns bättre. ja, det är vad jag hoppas på.
har iaf äntligen diskat färdig all disk. känns grymt skönt.
har dock en promenad att ta mig igenom. känns tungt idag.
för jag funderar för mycket, och då är det inte bra att promenera..
.. för då funderar man ännu mer.
men jag måste röra på dököttet! every day är mitt mål!
I trängseln utanför sen december ingen snö
jag följer efter dig genom kön
du stryker fingrarna lätt mot min kind
och i ett ögonblick då allt står still
Så får jag en chans att säga allt det jag aldrig sagt
så får jag en chans att ge dig allt det du aldrig haft
Men jag är för feg
Det finns ett enkelt svar du är varm när jag är kall
Du tar så lite plats jag tar allt
Jag trycker läpparna lätt mot din hals
Jag frågar: "Gråter du? Du smakar salt."
Du gav mig en chans att säga
Allt det jag aldrig sagt
Du gav mig en chans att ge dig
Allt det jag aldrig ger dig
Och de små små orden är svåra ord
Och de hårda orden är enkla ord
Och jag fick chansen du gav mig chansen
Men nu är det för sent
Nu är det för sent
De små små orden är svåra ord
Och de hårda orden är enkla ord
Och jag fick chansen du gav mig chansen
Men nu nör det för sent
Nu är det för sent
