elinmarilynsvedin

jag är så rädd att det ska visa sig att jag inte ens känner dig egentligen..






Nu mer är jag rädd och orolig för alltid känns det som, jag har blivit en riktig mes. En sån där riktigt jobbig typ. men jag håller tummarna för att det vändre snart och att jag hittar tillbaka till mitt gamla jag, de lite mer stabila jag som man säger så.
för nu har jag som ingenting kontroll alls, hur mycket jag än försöker släppa en sak så går det bara inte, hur mycket jag än försöker sätta upp mål så kan jag bara inte hålla dom, hur mycket jag än försöker slappna av och tro det bästa så går det faktiskt inte just nu. Och jag tycker inte om att det är så. Jag saknar att kunna slappna av och tro att allting är bra, och den lilla stolthet jag en gång kanske hade. Nu försöker jag hela tiden dölja allt och gömma mig bakom någonting, fast nästa sekund kommer jag krypandes och klarar inte av någonting, som en späd och rädd liten fågelunge som inte kan släppa taget... hm kanske?!


uscha, vad det här blev drygt och "djupt".. hahah..


nä, man kanske ska släpa sig tillbaka till rummet och bädda ner sig framför en till film. fast vet inte riktigt om jag orkar det just nu. fastnar nog här ett tag till, även fast det är värdelöst och det finns ingenting att göra.

Äh, ha en god kväll!