elinmarilynsvedin

En liten yngling som jag.


Ibland kan jag känna mig så liten och ynklig här på jorden. Och det har jag gjort idag, eller idag? vem försöker jag lura, den senaste tiden till och från är mer åt sanningens håll. Och nu pratar jag inte om mitt yttre, utan självklart om mitt inre. Det känns som om jag tappat bort en liten del av mig själv, eller en ganska stor bit rättare sagt, jag vet att den ska finnas här någonstans, men jag har bara inte hittat igen den. Och heller inte funnit orken att verkligen leta tror jag. I värsta (bästa?) fall kanske jag får en ny bit i julklapp, så jag kan känna mig någolunda bättre och mindre ynklig iaf. Måste nog skriva en önskelista till tomten, finns ju annars en risk att han inte märker en ynkling som jag. Nä, skämt(?) och sido så ska man väl ta och rycka upp sig lite. har dock en jobbig magsmärta som vägrar försvinna och trots detta måste jag diska familjens disk. det är ju verkligen inte okej tycker jag. Ge mig ett jobb istället! jag fördriver hundra gånger hellre all min tid åt ett jobb som ger mig någonting.

så ge en yngling som mig ett jobb, så kanske min förlorade bit hamnar på plats igen också. min lyckobit möjligtvis, åtminstone en bit av den.


lev väl, adjö!