elinmarilynsvedin

Igår började jag skriva en lista på saker och ting jag vill göra innan jag lämnar denna värld. dvs dör. Det fick mig att tänka på mitt liv i allmänhet och det här året. Mitt liv som nittonåring. Egentligen vill jag slänga ur mig, vilket liv då?
Jag fyllde 19 i april, jag kände hopp och trodde på kärlek. Och att mitt liv skulle börja om bara några månader. Jag tog studenten i juni med diverse snedsteg. Sommaren kom, jag var arbetslös och uttråkad. Någonting hände, världen föll, att lita och tro på folk fanns inte, att kärlek existerade var bortom min tro, hoppet försvann i princip helt, jag mådde bara piss. Det började vända, jag mådde bättre och tron på att saker och ting kunde gå bra för mig började komma fram. Det här året är nu snart över, men jag ännu 19 och ser på det är livsåret som någonting jag fort kommer glömma i framtiden, men hoppas att mina sista månader som tonåring kommer se ljusare ut. Och det är nog vad jag tror på just nu, jag försöker nu se framåt, försöker tro på folk och omtyckelse och att nästa år blir mitt år. Det kan bara bli bättre nu.


Om en dryg timma ska jag iväg och övningsköra igen, så bara det är ju bättre, I vår väntas körkort. Bara det ger mig en ljus tanke om nåsta år, mitt år som icke "gnällig-deprimerad-överreagerad-skitjobbig-tonårstjej" som ännu inte funnit sig själv här i stora världen.